Jag älskar dig <3
Nu hade jag tänkt berätta om hur jag och Matilda träffades, om våran utveckling.
Jag och Matilda träffades för nästan exakt ett år sedan. Jag skulle rida och gick då in i ridhuset för att kolla på lektionen före. Hon travade runt där, Matilda. Jag blev förälskad på en gång, hon var så himla fin. Jag drömde om att få rida henne, och den sista gången på terminen fick jag rida henne för första gången, en uteritt. Jag kommer ihåg att hon var ivrig och tyckte det var superroligt. Sedan första lektionen på terminen fick jag också rida henne, även denna gång en uteritt. Hon skötte sig fint förutom att hon sparkade bakut i galoppen av glädje och hoppade till några gånger i skogen. I september blev jag skötare på henne. Sedan fick jag för första gången hoppa henne.. Hon tog knappt några språng, så lågt hoppade vi men jag var nöjd och glad ändå. Sedan fick jag hoppa henne på en träningstävling, vi hoppade 70 cm och du hoppade snällt men utan någon särskild framåtbjudning. Sedan skulle vi hoppa 85 cm... Matilda tvärstannade en gång men andra gången gick det toppen. Sedan så hoppade vi några till träningstävlingar, ibland gick det utmärkt och ibland fick vi något stopp, men Matilda hoppade nästan alltid utan någon särskild framåtbjudning. Sedan fick jag ställa upp i en Clear Round med henne. Hon hoppade med framåtbjudning och supersnällt, men jag följde inte med så bra höhö.
Jag hoppade henne massa gånger till den terminen, sammanlagt tio gånger. Red dressyr någon gång, och barbacka några gånger.
Nästa termin, ja den här terminen då. Min första hoppning på henne var då en blåbärscup, så pass van jag var vid henne då fick jag henne att hoppa med framåtbjudning och hon älskade det, precis som vanligt. Sedan var det kombikursen, som jag aldrig, aldrig, aldrig kommer glömma. Vi skulle först rida ett pass dressyr och sedan ett med hoppning. Dressyrpasset gick bra, vi övade med framdelsvändningar. Hon höll på lite med dem i början, men så slappnade hon av och allt släppte. Sedan i hoppningen, den bästa någonsin. Hon var pigg och studsade lite efter varje hinder, av glädje. Vi hoppade en bana på kanske 85 cm + en typ studs.
Hon hoppade första hindret med glädje, och sedan när hon såg studsen... ! :D Hon blev så pigg, kommer nog aldrig glömma när hon ökade, ökade, ökade och hoppade perfekta små språng över studsen. Efter gjorde hon några glädjeskutt, och så avslutade vi banan med en oxer och ett räcke. Jag hade nog aldrig varit nöjdare, min fina ponny!
Sedan hoppade jag henne några gånger till den här terminen, och hoppas det blir många fler.
Matilda är ponnyn som har lärt mig så sjukt mycket, framför allt att man inte kan "åka häst" när man ska hoppa utan verkligen rida hästen. Även motgångarna har fått mig starkare. För henne har jag stått och väntat på bussen i snöstorm, frysit tårna av mig, svettats floder. Jag kan göra allt för att få vara med Matilda... <3 Jag har kämpat hårt för att få henne att tycka om mig, acceptera mig. Kanske är det för att jag aldrig varit rädd för henne när hon nafsat efter mig, sparkat efter mig?
Hon har gett mig massor av motgångar, men också tidpunkter jag aldrig kommer glömma. Hon är världens finaste och jag kommer alltid, alltid, alltid älska henne.
Dålig bild från kombikursen <3 Duktig ponny <3
Liten bild från kombin <3
Du är mitt allt, jag älskar dig <3
ily <3
Min chey <3
Jag älskar dig
Jag och Matilda träffades för nästan exakt ett år sedan. Jag skulle rida och gick då in i ridhuset för att kolla på lektionen före. Hon travade runt där, Matilda. Jag blev förälskad på en gång, hon var så himla fin. Jag drömde om att få rida henne, och den sista gången på terminen fick jag rida henne för första gången, en uteritt. Jag kommer ihåg att hon var ivrig och tyckte det var superroligt. Sedan första lektionen på terminen fick jag också rida henne, även denna gång en uteritt. Hon skötte sig fint förutom att hon sparkade bakut i galoppen av glädje och hoppade till några gånger i skogen. I september blev jag skötare på henne. Sedan fick jag för första gången hoppa henne.. Hon tog knappt några språng, så lågt hoppade vi men jag var nöjd och glad ändå. Sedan fick jag hoppa henne på en träningstävling, vi hoppade 70 cm och du hoppade snällt men utan någon särskild framåtbjudning. Sedan skulle vi hoppa 85 cm... Matilda tvärstannade en gång men andra gången gick det toppen. Sedan så hoppade vi några till träningstävlingar, ibland gick det utmärkt och ibland fick vi något stopp, men Matilda hoppade nästan alltid utan någon särskild framåtbjudning. Sedan fick jag ställa upp i en Clear Round med henne. Hon hoppade med framåtbjudning och supersnällt, men jag följde inte med så bra höhö.
Jag hoppade henne massa gånger till den terminen, sammanlagt tio gånger. Red dressyr någon gång, och barbacka några gånger.
Nästa termin, ja den här terminen då. Min första hoppning på henne var då en blåbärscup, så pass van jag var vid henne då fick jag henne att hoppa med framåtbjudning och hon älskade det, precis som vanligt. Sedan var det kombikursen, som jag aldrig, aldrig, aldrig kommer glömma. Vi skulle först rida ett pass dressyr och sedan ett med hoppning. Dressyrpasset gick bra, vi övade med framdelsvändningar. Hon höll på lite med dem i början, men så slappnade hon av och allt släppte. Sedan i hoppningen, den bästa någonsin. Hon var pigg och studsade lite efter varje hinder, av glädje. Vi hoppade en bana på kanske 85 cm + en typ studs.
Hon hoppade första hindret med glädje, och sedan när hon såg studsen... ! :D Hon blev så pigg, kommer nog aldrig glömma när hon ökade, ökade, ökade och hoppade perfekta små språng över studsen. Efter gjorde hon några glädjeskutt, och så avslutade vi banan med en oxer och ett räcke. Jag hade nog aldrig varit nöjdare, min fina ponny!
Sedan hoppade jag henne några gånger till den här terminen, och hoppas det blir många fler.
Matilda är ponnyn som har lärt mig så sjukt mycket, framför allt att man inte kan "åka häst" när man ska hoppa utan verkligen rida hästen. Även motgångarna har fått mig starkare. För henne har jag stått och väntat på bussen i snöstorm, frysit tårna av mig, svettats floder. Jag kan göra allt för att få vara med Matilda... <3 Jag har kämpat hårt för att få henne att tycka om mig, acceptera mig. Kanske är det för att jag aldrig varit rädd för henne när hon nafsat efter mig, sparkat efter mig?
Hon har gett mig massor av motgångar, men också tidpunkter jag aldrig kommer glömma. Hon är världens finaste och jag kommer alltid, alltid, alltid älska henne.
Dålig bild från kombikursen <3 Duktig ponny <3
Liten bild från kombin <3
Du är mitt allt, jag älskar dig <3
ily <3
Min chey <3
Jag älskar dig
Kommentarer
Trackback
