R.I.P Mandy

Du var en så j'vla underbar häst, älskad av alla. Du hade ett hjärta av guld, och man kunde verkligen inte tycka illa om dig. Du har gett mig (och massa andra) speciella stunder, både med skratt och gråt. Efter en lektion när du bara rusat med huvudet rätt upp, kändes det rätt hopplöst men sedan när du verkligen ville... Då var det helt underbart att få sitta på din rygg... Sista ridpasset med dig, du var pigg och glad och det kändes perfekt.. Jag kan inte fatta att du är borta nu, och att du aldrig kommer tillbaka. Förut hade jag kunnat trösta mig med det, men nu?
Du kommer alltid att ha en speciell plats i mig, oavsett vad som händer. Jag har såklart Matilda men du och hon var så olika, kanske är det därför jag älskar er båda så otroligt mycket? Det känns som att när du kommer till stallet kommer du stå där, pigg och se på mig med dem där vakna och glada ögonen.
Nu kommer det aldrig hända igen...
Kan verkligen inte fatta det. Du var en av dem speciellaste, underbaraste ponnyer jag träffat. Varför just du? VARFÖR?! VARFÖR?! VARFÖR?!?!?!
Vem som helst förutom du.. Men du lever vidare, i våra hjärtan.
Vi vill alltid minnas dig, älskling, alltid tänka på dig, alltid, alltid, alltid älska dig.

Vila i frid älskade, älskade, älskade Mandy <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0